Welshen som ras

En typisk welsh är en positiv, gladlynt, intelligent, lättlärd och aktiv hund med mycket livliga svansrörelser. En hund som är oerhört trogen och tillgiven sin familj. De är hundar som ständigt har glimten i ögat och stor personlighet. Det bor en räv bakom örat på varje welsh och jag törs lova att med en welsh i familjen har man aldrig tråkigt.
Welshen är en ras med mycket, aldrig sinande energi och de är alltid redo för nya äventyr - de hänger med glittrande ögon och glatt viftande svansar med sin familj på alla tänkbara
upptåg - vad som helst bara de får vara med!! Med en welsh får man mycket hund i ett smidigt format - en hund som är robust nog att klara alla "utmaningar" men som ändå är liten och smidig till formatet och inte kräver så mycket utrymme. De älskar att vara i centrum och att leva med en welsh innebär att man lever "med svans" - var man än är så är de också där : Så nära som möjligt är ett bra welshmotto - att få krypa ihop i någons famn, dela sängen med husse/matte, följa med på fjällvandring och sova i tält (helst med hela familjen samtidigt, packade som sardiner), är drömmen för den typiska welshen. Man har alltid någon som ställer upp som fotvärmare, oavsett om man står och diskar eller sitter på toaletten. Snubbelrisken är stor som welshägare - var man än sätter fötterna finns risken att hunden är där.
Welshar är hundar med en oerhörd livsglädje - en lekfull ras som förblir så även långt upp i åldern. Finns ingen annan att leka med så leker de med sig själva. Man kan ju alltid bolla med en pinne eller jaga sin svans : De uppnår ofta en hög ålder (ca 11-15 år inte ovanligt). Utrustade med en kombination av godmodighet och lekfullhet samt en stor portion med humor passar de utmärkt in i barnfamiljens livfulla leverne.
Som vakthund fyller welshen dock ingen större funktion - visst "larmar" den när någon kommer men den skäller snarast av glädje säger något i stil med "Whow - kommer du och hälsar på mig - Jippie, klia mig på magen är du schysst!" Aggressivitet är något som är helt otypiskt för rasen - oavsett om det gäller människor eller andra hundar - att släppa samman en hel flock med röd-vita innebär sällan några problem utan brukar snarare bestå av ett synnerligen hjärtligt tumult.
Som welshägare måste man vara villig att satsa en del tid på sin hund - de trivs inte med att sitta på undantag! En livsstil där man vill ha sin hund med sig på det mesta man gör, rejäla dagliga promenader och någon form av träning är en förutsättning för att få en trivsam welsh som inte hittar på odygd för att stimulera sig själv. Träningen kan vara allt från små "cirkuskonster" för hemmabruk till mer avancerad träning som lydnad, jakt, eftersök eller agility - huvudsaken är att welshen får använda sitt intellekt och tänka!! Ger man sin welsh det den behöver i form av motion, tankeverksamhet, kärlek och närhet så har man fått sig en trogen följeslagare och vän för livet!
Utseende/storlek

Welshen är en medelstor hund, de bör ligga runt 45-48 cm i mankhöjd och har en vikt på ca 15-20 kg. Den ska i kroppen vara rektangulär utan att vara lång, får inte bli högbent utan ska ge ett kompakt, symetriskt och robust intryck - en hund byggd för uthållighet som bekymmerslöst kan arbeta hårt en hel dag. Huvudet ska vara proportionerligt, ha ett väl markerat stop och får inte vara kort eller grovt. De ska ha ett milt, godmodigt uttryck. Öronen är relativt små, vinbladsformade och till skillnad från övriga spaniels ska de ha betydligt kortare hår på öronen. Pälsen är alltid röd/vit, men teckningen varierar - vissa är mer röda, andra är mer vita. Tonen i det röda varierar också. En welshpäls ska vara tät, silkeslen, rak eller slät - aldrig sträv eller vågig. Pälsmängden varierar från individ till individ. Den trimning som krävs är relativt enkel och till vardags klarar man det på egen hand.

Ursprung

Rasen kommer ursprungligen från Wales och de är i grunden framtagna som stötande, apporterande hundar för fågel och småviltsjakt. Hundar som ska ha ett snabbt, intensivt och effektivt avsök av marken samt att de inte ska väja för de hinder som vegetationen utgör. Samtidigt ska de jaga inom bösshåll. När den stött upp viltet ska den vara lugn under uppflog och skott för att sedan med fart och entusiasm apportera bytet till föraren. Detta arbete kräver egenskaper som intelligens, energi, samarbetsvilja och stabilitet - egenskaper som welshen besitter och som har gjort rasen till den uppskattade sportiga sällskapshund som den i störst utsträckning blivit idag. Welshen har ett mycket gott spårsinne och lämpar sig mycket väl som
t ex eftersökshund. Det finns naturligtvis de som använder sina welshar både i praktisk jakt och startar på jaktprov men rasen har inte (som många andra raser idag) blivit uppdelad i "jaktlinjer" kontra "icke jaktliga linjer" utan är än så länge sammanhållen och så hoppas jag att det får förbli även i framtiden.

Tillbaka